GAFFELGÖSEN

Kampen mellan stress och rastlöshet

Tänk att du sitter på en buss på väg in till stan. Det återstår minst en halvtimma av resan och just då tar batterierna i din mp3-spelare eller cd-spelare slut. Manicken dör helt enkelt och hur du än ber den låter den dig inte ens lyssna klart på din favoritlåt. Du har ingenting att läsa förutom busstidtabellen och är helt utan sysselsättning. Då drabbas du helt plötsligt av det fenomen som i det svenska språket kallas för rastlöshet. Du sitter som på nålar och glor ut genom fönstret på de leriga åkrarna, du tittar på klockan varannan minut och svär tyst när någon fördröjer färden genom att kliva av eller på, du vill bara komma fram...
Känner du igen dig i situationen? Jag är en sådan person som ständigt råkar i rastlöshet och jag gör så himla mycket saker på fritiden. Kan man kalla det “fritid” om man sällan är ledig? Två dramagrupper, en ledarkurs varannan vecka, hjälpledare för en grupp mellanstadiebarn, flöjtlektioner, SKU och dess styrelse... Det finns ännu mer. Och då när dessa aktiviteter upphör så uppstår en lucka i mitt liv på något sätt. Möjligen med undantag för sommarlovet som kan klassas som något slags dvala för min del. Fast ett och annat läger och någon semester brukar ju ofta förekomma. “Du är ju aldrig hemma” är en väldigt vanlig kommentar från min familj, men jag är visst hemma och har tid med dem. Vi har bara inte tid samtidigt. Och om bara veckan hade åtta eller nio dagar så skulle det extra dagarna också vara fyllda eller användas till vila. Men vilan blir ofta rastlöshet, fast det borde vara rastlösheten som utnyttjas som tid att vila på. Men jag tror att jag får ut mer positivt än negativt av mitt upptagna liv, jag får nog utgå från det så länge. Och är det så är det ju ingen skada skedd.

Av: Karolin Joelsson V.III