Varför lurar vi barnen?

Som barn fick man alltid lära sig att ljuga och luras, det var fel. Men varför då allt detta lurande?
     Att tomten finns på riktigt och bara ger paket om man varit riktigt snäll.
     Att påskharen springer runt med ägg under påsknatten och att påskkärringarna måste få godis så att dom har något att äta på under färden till blåkulla.
     Jag kommer själv inte ihåg när jag slutade tro på tomten. Men visst måste det ha varit en besvikelse . Någon kompis påpekade att tomten inte fanns på riktigt, och sedan på julafton upptäckte man att det faktiskt bara var grannen som klätt ut sig.
     Visst är det väl gulligt med folk som tror på tomten, och visst är det väl ingen jätte, jättesorg när de upptäcker att han inte finns men hela den här grejen med att luras, det kan väl inte vara så roligt att upptäcka att den snälla tomten med klappar egentligen är den läskiga grannen.
     Varför lurar vi barnen?

Av: Stina Blombäck V.III